Where did the good noise go?

Ah, det superlånga blogginlägget som ni alla har väntat på med stor spänning. Här är det! (Titel från Joss Whedon's kommentar när den 2 minuter långa applåden han fick när han kom upp på scenen tog slut)

Eftersom jag var halvsovande förra gången jag skrev minns jag inte allt jag sa, men jag förutsätter att det var bra grejer. Nu ska jag avklara fredag och lördag på en gång, så vi får se hur det går.

Hmm, fredag, fredag... Vad gjorde vi på fredagen? *frågar Markus* Just det! Vi började dagen med den underbara sysselsättningen kösittning. Efter det stod vi i kö, satt mer i kö, stod i kö, blev hungriga, stod mer i kö, behövde gå på toa, stod i kö, fick lite färg i San Diego-solen, och stod i kö. Allt som allt stod vi i fem timmar i rad. Vi hade 9 000 människor framför oss när vi började, och gick mer än en kilometer för att komma till slutet så vi kunde köa vi också.

Varför stod vi i denna långa kö, kanske ni undrar? För att allt vi ville se den dagen var i samma rum: Ballroom 20. Där får det plats 4 500 pers, och vi trodde minsann att om vi kom till 8.30 så skulle vi komma in till klockan 10 när Torchwood-panelen var. Silly, silly us. Vi missade också The Big Bang Theory, och när vi trodde att vi skulle få komma in och se Bones så fick vi veta att den hade blivit inställd. Ingen David Boreanaz eller Emily Deschanel för oss, inte.

Vid det laget var vi så hungriga att jag smet ur kön och gick för att köpa mat åt oss på en av matställena Comic Con hade ordnat. Jag har aldrig sett någon förbereda nachos så långsamt i mitt liv. Det kanske är en yrkesskada, men wtf? Jag var lite stressad, för om de började släppa in för nästa panel innan jag kom tillbaka skulle jag ha stått i kö i fem timmar helt i onödan.

Till slut fick jag våra pizzor (för nachosen tog alldeles för lång tid) i alla fall, och jag och Markus kom överens om att mat är underbart. Väldigt, väldigt underbart.

Sen! Sen var vi äntligen inne i rummet! There was much rejoicing.

Först var det Eureka, som jag aldrig har sett men som Markus gillar. Den verkade väldigt bra. Efter Eureka var det Warehouse 13, och det var väldigt kul att se. Man märker dock vilka som är vana att sitta i paneler, och vilka som är nya till alltihop. De här människorna var helt klart den senare kategorin. Fansen frågade saker som skådespelarna nog har blivit frågade femton gånger förut, men det var kul.

Efter det, mina damer och herrar, var det True Bloods tur. Jag var lite sur över att Alexander Skarsgård inte skulle vara där, eftersom han var anledningen till att jag började kolla alls. Jag var sur helt i onödan. Han var där! Det knäppaste på hela panelen var nog när en tjej försökte sig på att säga "Fan vad snygg du är" på svenska till honom. Det tog mig ungefär en minut att lista ut vad hon sa i överhuvud taget, och jag tror inte Alexander förstod alls. Det lät ungefär som "fun vudd snug du ur." Kul var det iaf. Det var också kul att de först visade klipp från serien (inte särskilt barntillåtet, kan man säga) och sen talade om att det stod på baksidan av deras namnskyltar att de måste tänka på att det kunde finnas barn i publiken så de fick inte svära etc.

När True Blood var slut åkte Markus hem, eftersom han kände sig lite hängig, medans jag stannade kvar för att se Batman: Year One klockan 20.00 eftersome Eliza Dushku skulle vara i panelen.

Jag såg filmen. Den var OK. De ropade ut vilka som var i panelen. Ingen Eliza.

Att säga att jag var besviken är lite av en underdrift.

Det hade stått tidigare att hon skulle vara med, men tydligen hade hon något annat hon var tvungen att göra. Dock lovade de att hon skulle komma och skriva autografer på lördagen. Precis innan Joss Whedon-panelen. Grrrr.

Så, jag åkte hem, och herregud vad trött jag var då. Det är först spårvagn till Old Town, sen buss till Turquoise, sen ska man gå ungefär en kilometer i uppförsbackar. Jag var inte så glad när jag kom hem, kan man inte säga.

Dagen efter var det upp klockan sex igen som gällde, men den här gången behövde vi knappt stå i kö alls. Så skönt! Vi skulle till ett mindre rum (säkert bara 1 500 pers som fick plats där) för att se Joss Whedon, och vi ville vara säkra på att komma in, så vi var där ungefär vid nio på morgonen. Inga problem att komma in, men den första panelen var... um, jag vill inte säga "intressant" för det ger den för mycket credit. TV-programmet hette Attack of the Show, och ett inslag var en superhjältinna som hette Bustice och besegrade skurkar med sina bröst. Jag var inte särskilt road.

Sanctuary var nästa, och sen Being Human (den amerikanska versionen), och efter det Jack Kirby (han har gjort bla Sin City). Jack Kirby's människosyn lämnade mycket att önska, kan man lugnt påstå.

Och nu har vi kommit till programmets höjdpunkt. Mina damer och herrar: Joss Whedon!

Det kan hända att jag har nämnt den här mannen förut. I förbifarten. För er som inte vet vem har är så har han skapat och skrivit bla Buffy, Firefly, Dr. Horrible's Sing Along Blog och Astonishing X-Men. Han har ett sätt att skriva som är så otroligt roligt att jag avundas honom, för att inte nämna hans sätt att skapa karaktärer, både onda och goda. Han skriver starka kvinnor, han skriver roligt, han skriver sorgligt, han skriver spännande. Om jag skulle säga att jag har en idol (vilket känns väldigt mycket 90-tal för mig, måste jag erkänna) så är han en av dem.

Det otroliga i det här? Han är ännu bättre i verkligheten! Han är rolig och smart och tycker om att prata med sina fans. Han stod på den där scenen i 45 minuter och ägde den. Jag hade kunnat sitta kvar och lyssna på honom i timmar. Dagar, till och med.

Bara den panelen gjorde hela resan hit, alla pengarna, allt köande, allting, helt värt det.

Han var också den sista saken på programmet, så perfekt avslutning där. Efter Joss åt vi igen, för säkert andra gången på två dagar (jag skojar mamma, jag lovar. Vi åt frukost också.) och sen gick vi till Exhibitors Hall. Jag tror jag nämnde den i det där inlägget där hälften av sakerna jag sa var på engelska, eller hur?

Så vi shoppade. Och shoppade. Vi köpte böcker och serier (OK, jag köpte serier) och pins (massa, massa pins) och affischer och t-shirts och såg massa coola saker ända tills de stängde klockan sju. Vid det laget var vi väldigt, väldigt trötta, så vi åkte hem. Det kändes jättekonstigt att åka därifrån, speciellt när jag kom hem och såg på Twitter att folk hade börjat ställa sig i kön till Supernatural-panelen. Jag ville vara där!

Slut på Comic Con-rapporten. Det är rätt ofattbart att vi har varit på Comic Con, måste jag erkänna, och jag vill verkligen göra det igen!

Imorgon åker vi tillbaka till Sverige. Vi ses!

Litet, kort, snabbt, koncist, och trött blogginlägg

Slut på Comic Con för oss! Jag är otroligt trött, och har just läst om Norge, så jag senarelägger blogginlägget till imorgon. Jag vill bara upplysa om att Joss Whedon till och med är mer smart och snabb och rolig i verkligheten, och att Misha Collins tydligen var i byggnaden men att vi surt nog missade honom.

On the first day...

Puh!

Första dagen på Comic Con slut, och jag är helt utmattad. Tredje dagens jetlag + huvudvärk och lite väl lite att äta = trötthet. Bara så ni vet. Det betyder inte, however, att det här har varit något annat än den mest awesomea dagen ever! (awesomea är ett ord, eller hur? Good.)

Det började så tidigt som klockan sex på morgonen, något som hade varit helt otänkbart utan jetlaggen. Jag kanske borde vara tacksam för den... Iaf, jag gick upp sex, och vi tog bussen runt tjugo över sju för att komma i tid till att hämta ut våra badges. (De fina små pappersbitarna i plastfickor som man har runt halsen för att folk ska veta att man är cool och hör dit. De hjälper också vakterna att hålla reda på vem som ska vara där och vem som inte ska vara det, men det är en minor detail.)

Vi trodde kön till badge-uthämtningen skulle vara jättelång, men vi gick bara rakt igenom och fick alla tre dagars badges på en gång. Dock så måste vi komma imorgon igen för att hämta den fina plastfickan som det står "Friday" på, för de kunde tydligen inte få nog av oss.

Sen! Sen fick vi gratis saker! Well, vi fick en gratis väska (stor, STOR väska, kanske lägger upp en bild imorgon) med programbladet (eh, programboken skulle nog vara mer accurate) och en reklamgrej. Min väska hade en bild från The Big Bang Theory på sig, men Markus lyckades byta till sig så han fick en Supernatural-väska, den jäveln. Jag hoppas på att få en sån imorgon när vi hämtar våra plastfickor.

Efter det... ställde vi oss i kö. Vi ville in i Ballroom 20 (det näst största rummet på hela stället, får plats med 4000 pers) innan Game of Thrones-panelen och vi misstänkte att det skulle bli svårt, så vi ställde oss där typ fyra timmar innan den skulle börja. Konstigt nog kom vi in redan till den första panelen. Vi blev rätt förvånade, men sen kunde vi ju inte gå därifrån, då skulle vi behöva ställa oss sist i kön, så istället har vi nu sett massa paneler som vi inte hade planerat att se. Paneler är dock starkt att föredra över att stå i kö, så vi klagar inte.

Första panelen var Burn Notice, som jag hade hört talas om men aldrig sett, sen var det Covert Affairs där Oded Fehr(!) var moderator, sen var det Psych med Dulé Hill och några andra folk som jag inte visste vem de var. Efter det, ladies and gentlemen, såg jag Sarah Michelle Gellar! Det var en panel för en ny TV-serie som heter Ringer, den verkar rätt awesome, och Sara Michelle Gellar spelar huvudrollen! Weee! Hon var helt underbar i verkligheten, rolig och trevlig och svarade jättebra på fansens frågor. Jag är in awe.

Under alla dessa paneler hade de delat ut "biljetter" till gratis saker man kunde hämta ut i "The fullfillment room" efteråt, så det gjorde vi sen. Men först! Först var det Game of Thrones-panelen! Jag såg Emilia Clark, som spelar Daenerys, och hon var underbar hon också. Puls, you know, Jason Momoa was there! Och Peter Dinklage! Och ni har ingen aning om vad jag pratar om, eller hur? Well, it was fun, OK?

Efter Game of Thrones var vi så trötta och hungriga att vi bestämde oss för att skippa TV Guide - panelen med Matt Smith (!) för att istället gå till Subway och äta.

Har jag nämnt att det är crazy mycket människor överallt? 'Cause it is. Crazy. När de släppte in nytt folk för Game of Thrones-panelen var det 7000 människor som stod i kö. Det kändes lite taskigt att vi hade suttit och ockuperat platser på paneler vi egentligen inte var intresserade av, men vad ska man göra?

Efter some much needed food gick vi och hämtade ut våra gratis saker - två t-shirts, en pall (uhm, OK?) och en Game of Thrones-påste som bla innehöll en t-shirt och första boken i Game of Thrones-serien.

Eftersom vi trodde att vi skulle behöva stå i kö så länge hade jag med mig massa saker att roa mig med, och min väska blev rätt jobbigt tung, så vi lämnade in lite saker och sen gick vi in i The Exhibitors Hall. Tänk er Älvsjömässan gånger... fem? Tre? Väldigt mycket större iaf, och FULLT av serier, konst, böcker, tv-spel, filmer, tv-serier, utklädda människor och annat awesome. Vi stannade där tills de stängde vid sju.

Vi hade sen tänkt gå på en Dr. Horrible's Sing Along Blog screening klockan halv nio, men som sagt var vi väldigt, väldigt trötta. Det hade varit kul att se den med massa andra fans och så, men jag är väldigt glad att vara hemma.

Det kanske roligaste med Comic Con, dock, är att folk vet vad våra t-shirts betyder! Tre olika människor har kommenterat på min och Markus Teddybear Doctor t-shirts, och de är rätt svåra att lista ut vad de handlar om om man inte är en Supernatural-nörd. Varje gång blir jag lika glad!

Imorgon ska vi sitta i Ballroom 20 hela dagen, typ, så vi planerar att ta med oss mycket mat. Bland annat blir det Eliza Dushku! Och på lördag är det Joss Whedon!

Nackdelen med att se alla dessa awesome paneler är att jag blir ännu mer sur på att vi inte har en söndagsbiljett så vi hade kunnat se Supernatural. Oh well, det finns fler tillfällen.

All in all, awesome day. Nu ska jag sova ända till klockan sex imorgon!

The return of the blogging! (now with English translation)

Kom på att jag har en reseblogg, so here I am, writing. För er som inte vet det så är jag och Markus i San Diego, California for att gå på Comic Con. (Stor nörd-mässa, massor av coola skådespelare och författare som kommer och pratar, 200 000 besökare, hur spännande som helst.) Vi kom hit igår, så vi har mest hunnit sova.

Dock så har vi lyckats ta oss fram till San Diego, och det var inte det lättaste. Vi åkte halv sju på morgonen från Märsta, och kom fram 24 timmar senare till La Jolla där vi ska bo. Vi har stått i kö, stått i lite mer kö (bra uppvärming för Comic Con, men då kommer jag iaf inte behöva vara nervös för att de inte ska släppa in mig i landet av någon anledning) flugit och flugit och flugit, och knappt sovit alls. Markus lyckades sova en halvtimme på 24 timmar, och jag lite mer. För att inte tala om att vi knappt hade sovit natten innan, nattugglor som vi är.

Planet mellan Düsseldorf och Newark var bra, mycket benutrymme (för jag har ju SÅ långa ben) och bekväma säten. Vi satt längst fram i Economy Class, så det var inga säten framför oss, det var nice. Sen kom flyget från Newark till San Diego... urgh. Trångt, varmt, klaustrofobi-känslor, och mycket turbulens. Vid det laget var jag så trött att jag somnade mitt i en film, which is kind of unheard of for me.

Markus moster hämtade oss vid flygplatsen, och sen var vi framme! Nu är klockan sju på morgonen och jag har redan varit uppe en timme. Jetlag is strange.

Jag återkommer med bilder och annat kul. Förvarning: den här resan kommer vara nördig.

~¤¤~

I'm thinking about writing this blog in both Swedish and English, so I'm gonna translate what I just said, OK? OK.

I remembered that I have a travel blog, so here I am, writing. For those of you who doesn't know, me and Markus are in San Diego, California to go to Comic Con. (Huge nerd convention, loads of cool actors and writers coming to talk, 200 000 visitors, most exciting thing ever!) We got here yesterday, so mostly we've just slept so far.

We have, however, managed to get to San Diego, and that wasn't the easiset thing in the world. We left Märsta (where we live) at half past six in the morning, and arrived in La Jolla, where we're going to stay, 24 hours later. We've stood in line, stood some more in line (good warm up for Comic Con, but then at least I won't have to be nervous about them not letting me into the country for some reason) flown and flown and flown, and hardly gotten any sleep. Markus got about half an hour in those 24, and I managed a little more. Not to mention that we'd hardly slept the night before we left, like the night owls we are.

The plane between Düsseldorf and Newark was good, lots of leg space ('cause my legs are SO long) and confortable seats. We sat in the first row of Economy Class, so there were no seats in front of us, that was nice. Then we got on the flight between Newark and San Diego... urgh. Narrow seats, too hot, slight claustrophobia, and a lot of turbulens. At that point, though, I was so tired I fell asleep halfway through a movie, which is kind of unheard of for me.

Markus' aunt picked us up at the airport, and then we were here! Now it's seven in the morning and I've already been up for an hour. Jetlag is strange.

I'll get back to you with pictures and other fun stuff. Consider yourselves warned: this trip is going to be nerdy.