Jag har varit här i nästan fyra veckor nu. Det känns rätt overkligt, för tiden har verkligen flugit förbi. Jag har inte alls så myket hemlängtan som jag trodde jag skulle ha (nästan ingen alls, faktiskt) och efter att nu ha avklarat första veckan i skolan kan jag nog säga att det ser ljust ut. Ingen av mina kurser är omöjliga (två av dem är rent av lätta eftersom jag redan har gått liknande kurser på SU) och de flesta av mina lärare och föreläsare verkar väldigt bra.
Jag bytte ut en av mina kurser i måndags, så nu pluggar jag Language, Text and Context, 20th Century Fiction in English och Civil War and Restoration Literature. Föreläsarna i 20th Century Lit är lite dåliga på att prata inför folk, och Civil War är verkligen en utmaning (poesi från 1600-talet! Om Engelska inbördeskriget!) men allt som allt är det kul. Det är som sagt väldigt mycket eget plugg, men det ger mig ju också ett väldigt flexibelt schema.
I onsdags var jag på första träffen med Comic and Graphic Novel Society. Det var SÅ kul! Vi gick till en pub som heter Fab Café och som har... ja, nörd-tema kan man nog kalla det. Det första som möter en i dörren är en replica av Han Solo när han har blivit nerfryst/kolad, och det sitter gamla filmaffischer på väggarna. Jag måste säga att det är väldigt mycket enklare att mingla när första frågan är "Så vilken är din favoritserie?" eller "Marvel eller DC?" istället för "Så vad pluggar du?" Så mycket nördighet! Vi gjorde ett pop quiz (frågesport heter det ja!) och mitt lag kom femma eller nåt sånt. Helt OK med tanke på hur många frågor vi inte kunde. Det var inte nördiga frågor, alltså, det var en helt vanlig frågesport med onödigt vetande-frågor. Kul var det iaf!
Igår åt jag middag med G igen, och hon hade bjudit in en av sina grannar. Det var väldigt trevligt, och vi lekte mycket med A. Han hade tre vuxna som lekte med honom, så han var nog rätt nöjd han också. Jag gick hela vägen till G's hus, vilket tog en hel timme. Kände mig rätt duktig när jag kom fram.
Idag har jag varit på gymmet - medlemskap ingår i hyran om man bor på universitetsboende, vilket är awesome måste jag säga. Jag har inte tränat sen jag kom hit, så det var skönt att se att jag inte hade tappat kondisen alls. Jag tycker alltid det ser så fånigt ut när folk springer på löpband, men att inte bli blöt och att aldrig komma till en jobbig uppförsbacke är helt klart plussaker.
Hoppas ni har det bra där hemma!
Oj, nej, jag glömde nästan säga det viktigaste! Nämligen: Jag har köpt biljett till en Christian Kane-spelning! Jag är så lycklig!
söndag 30 september 2012
måndag 24 september 2012
Det regnar här. Ingen är förvånad.
Som utlovat: rapport!
Dagen började med regn. Det har regnat från och till här sen jag kom, men idag var det ett sånt där stadigt, kraftigt regn som gör att absolut allt blir blött. Jag hade ett paraply, förstås, men det glömdes kvar någonstans utanför föreläsningssalen och är nu ett minne blott. Detta resulterade i en väldigt, väldigt blöt Teresa som sprang runt och letade efter var hon skulle ha nästa föreläsning. Campus är STORT, people. Stort, och blött.
Min första föreläsnig var vid elva, och hette Civil War and Restoration Literature. Vilket jag hade fått för mig handlade om Amerikanska inbördeskriget, för jag är amerikaniserad och inget annat land i världen har någonsin haft ett inbördeskrig. Eller nåt. Jag hade fel, förstås. Brittiska/Engelska inbördeskriget ägde rum någon gång på 1600-talet och jag behöver läsa på om Englands historia. Jupp. Kursen verkade bra, iaf, om än något mer avancerad än andra kurser jag har tagit. Den är för folk som läser andra året, men det ska nog gå bra.
Den föreläsningen tog en timme, och sen hade jag fyra timmar innan nästa. Snacka om håltimme. Inte för att det gjorde något, för jag behövde fixa grejer och hitta salar och äta mat, och vips så var klockan fyra. Den här föreläsning, ni. Oj, vad jag blev glad av den. Föreläsaren var glad och skojfrisk (säger man så? Svenska är konstigt) och skotsk, och ämnet var intressant, och jag pratade med min granne. Jag ville inte att timmen skulle ta slut. Så borde alla föreläsningar vara.
Eftersom det är måndag gick jag på Global Café och minglade. Träffade en trevlig brittisk kille och pratade en massa med honom och min tyska kompis. Hmm, jag tror jag måste döpa henne till något så jag inte måste skriva "min tyska kompis" hela tiden. (Jag vet vad hon heter, jag vill bara inte skriva det här.) OK, hon heter numera G, och hennes son heter A. Vi hängde förresten i går också, då gick vi second hand-butiker och åt mat.
Nu är jag hemma och äntligen torr, och det känns som att det här inlägget kanske inte är mitt mest vackert skrivna någonsin, men jag hoppas det var OK att läsa ändå. Nu kommer det bilder! Håll tummarna för att mobilen inte strular.
Ha! OK, bilder på omgivning och unversitet and stuff:
Dagen började med regn. Det har regnat från och till här sen jag kom, men idag var det ett sånt där stadigt, kraftigt regn som gör att absolut allt blir blött. Jag hade ett paraply, förstås, men det glömdes kvar någonstans utanför föreläsningssalen och är nu ett minne blott. Detta resulterade i en väldigt, väldigt blöt Teresa som sprang runt och letade efter var hon skulle ha nästa föreläsning. Campus är STORT, people. Stort, och blött.
Min första föreläsnig var vid elva, och hette Civil War and Restoration Literature. Vilket jag hade fått för mig handlade om Amerikanska inbördeskriget, för jag är amerikaniserad och inget annat land i världen har någonsin haft ett inbördeskrig. Eller nåt. Jag hade fel, förstås. Brittiska/Engelska inbördeskriget ägde rum någon gång på 1600-talet och jag behöver läsa på om Englands historia. Jupp. Kursen verkade bra, iaf, om än något mer avancerad än andra kurser jag har tagit. Den är för folk som läser andra året, men det ska nog gå bra.
Den föreläsningen tog en timme, och sen hade jag fyra timmar innan nästa. Snacka om håltimme. Inte för att det gjorde något, för jag behövde fixa grejer och hitta salar och äta mat, och vips så var klockan fyra. Den här föreläsning, ni. Oj, vad jag blev glad av den. Föreläsaren var glad och skojfrisk (säger man så? Svenska är konstigt) och skotsk, och ämnet var intressant, och jag pratade med min granne. Jag ville inte att timmen skulle ta slut. Så borde alla föreläsningar vara.
Eftersom det är måndag gick jag på Global Café och minglade. Träffade en trevlig brittisk kille och pratade en massa med honom och min tyska kompis. Hmm, jag tror jag måste döpa henne till något så jag inte måste skriva "min tyska kompis" hela tiden. (Jag vet vad hon heter, jag vill bara inte skriva det här.) OK, hon heter numera G, och hennes son heter A. Vi hängde förresten i går också, då gick vi second hand-butiker och åt mat.
Nu är jag hemma och äntligen torr, och det känns som att det här inlägget kanske inte är mitt mest vackert skrivna någonsin, men jag hoppas det var OK att läsa ändå. Nu kommer det bilder! Håll tummarna för att mobilen inte strular.
Ha! OK, bilder på omgivning och unversitet and stuff:
Detta är The Parkinson Building. Det mesta av den är ett bibilotek, och tornet är University of Leeds' logga. Det är här man möts, alla unversitetets vägbeskrivningar utgår härifrån, etc.
Det här är där jag oftast går in på området. Bakom den här byggnaden ligger The Union Building, vilket är studentkårens egen byggnad. (ALLT, säger jag ju)
Har ingen bild på kårens byggnad, men här är en liten, liten bit av foajén.
Här går jag varje dag för att komma till bussen. Mysigt, va?
Som ni kan se så är ingen av bilderna tagna idag. Den här la jag upp bara för att den är fin: jag har ryggen mot Bodington Hall.
Och sist, men inte minst, en del av Bodington Hall! Vet inte om den här bilden säger så mycket, men jag gillar området.
Slut för denna gång. Tack för att kommentarer och mail och grejs, det uppskattas. :)
Första dagen!
Snabbt inlägg bara för att säga: idag är första skoldagen! Wee! (Ja, de börjar väldigt sent. Sen har de ju knappt några lov, så jag skulle inte påstå att jag är avundsjuk) Jag har ordnat med mina kurser, så nu känner jag mig mycket mindre nervös och mest bara peppad.
Jag återkommer med full rapport och lite bilder. Wish me luck!
Jag återkommer med full rapport och lite bilder. Wish me luck!
torsdag 20 september 2012
Ingen sa att det skulle vara så här svårt att få rena kläder
Inte mycket att rapportera idag. Har äntligen packat upp och städat iordning rummet, så nu är det beboligt även för vanliga människor. Har också brottats med kortet man behöver för att kunna tvätta - först måste man få ett kort, sen måste man registrera det online, sen måste man betala med PayPal och då måste man skaffa en PayPal-konto, sen ska man få ett nummer som man går ner till receptionen med för att stoppa in kortet i en automat där och få kortet påfyllt. SEN kan man tvätta. Inte för att jag kom så långt. Kom till att ordna ett PayPal-konto, sen krånglade allt till sig för att mina pengar inte har kommit in på mitt engelska konto än. Det blir tvätt en annan dag.
Innan Den Stora Tvättkortsbrottningen 2012 ägde rum var jag i skolan och hade infomöte med School of English. This shit is getting real, people. Jag insåg att jag måste skaffa kurslitteratur, vilket som tur var inte var lika svårt som att tvätta (wtf?!), och så lyckades jag äntligen hitta litteraturlistorna på webben. Vissa lärare gör det svårare än andra, kan man lugnt säga. Jag fick också veta att alla föreläsningar och alla seminarier är obligatoriska. På SU är det bara seminarierna man måste gå på, men å andra sidan är föreläsningarna här bara en timme långa, så det kanske jämnar ut sig? Allt som allt blir det typ 7 timmar lärarledd undervisning i veckan, vilket jag tolkar som "OMG jag måste ha självdiciplin som fan om jag ska klara de här kurserna". Så, you know, som vanligt då.
På lördag ska jag göra min första klubb-grej, och förvånansvärt nog är den inte ett dugg nördig. Jag ska nämligen gå på Crosscountry Society's barbeque. De ordnar springmöten, vilket är perfekt för mig. Sällskap när jag springer! Woo! Sen är det Punk and Ska Society på måndag, vilket jag är lite nervös för. Tänk om jag inte är tillräckligt punk? Iofs sprang en snubbe från deras bord ifatt mig när jag hade gått förbi och övertalade mig om att jag var intresserad, så jag kanske är lite punk? :p
Kvällen jag ser mest fram emot är... torsdag tror jag det var. Då är det Comic Book Society's tur, och jag ser fram emot nördigheten så mycket! Har inte pratat serier ordentligt på hur länge som helst, ska bli awesome.
Ska se om jag kan få min mobil att erkänna att den finns så jag kan ladda upp lite bilder. Here goes.
...
Nån som vet vad jag kan göra åt det här problemet? Jag stoppar in sladden i datorn och mobilen, mobilen dyker upp i utforskaren, men när jag öppnar den är den tom. Det finns inga filer alls.
...
Nu funkade det iaf till slut, så här kommer lite bilder:
Innan Den Stora Tvättkortsbrottningen 2012 ägde rum var jag i skolan och hade infomöte med School of English. This shit is getting real, people. Jag insåg att jag måste skaffa kurslitteratur, vilket som tur var inte var lika svårt som att tvätta (wtf?!), och så lyckades jag äntligen hitta litteraturlistorna på webben. Vissa lärare gör det svårare än andra, kan man lugnt säga. Jag fick också veta att alla föreläsningar och alla seminarier är obligatoriska. På SU är det bara seminarierna man måste gå på, men å andra sidan är föreläsningarna här bara en timme långa, så det kanske jämnar ut sig? Allt som allt blir det typ 7 timmar lärarledd undervisning i veckan, vilket jag tolkar som "OMG jag måste ha självdiciplin som fan om jag ska klara de här kurserna". Så, you know, som vanligt då.
På lördag ska jag göra min första klubb-grej, och förvånansvärt nog är den inte ett dugg nördig. Jag ska nämligen gå på Crosscountry Society's barbeque. De ordnar springmöten, vilket är perfekt för mig. Sällskap när jag springer! Woo! Sen är det Punk and Ska Society på måndag, vilket jag är lite nervös för. Tänk om jag inte är tillräckligt punk? Iofs sprang en snubbe från deras bord ifatt mig när jag hade gått förbi och övertalade mig om att jag var intresserad, så jag kanske är lite punk? :p
Kvällen jag ser mest fram emot är... torsdag tror jag det var. Då är det Comic Book Society's tur, och jag ser fram emot nördigheten så mycket! Har inte pratat serier ordentligt på hur länge som helst, ska bli awesome.
Ska se om jag kan få min mobil att erkänna att den finns så jag kan ladda upp lite bilder. Here goes.
...
Nån som vet vad jag kan göra åt det här problemet? Jag stoppar in sladden i datorn och mobilen, mobilen dyker upp i utforskaren, men när jag öppnar den är den tom. Det finns inga filer alls.
...
Nu funkade det iaf till slut, så här kommer lite bilder:
Mina födelsedagsskor! Jag tyckte jag skulle vara lite patriotisk. :p
Skylten där man svänger in på mitt bostadsområde. This is where I'm at, folks.
Det här lilla sötnosen är anledningen till att jag städade idag - inte kunde jag köpa en krukväxt och låta den stå i min röra.
Jag behöver lära mig att ta lite mer bilder, ser jag. Inte en enda på universitetet, det är ju skam.
Laters!
tisdag 18 september 2012
Utan knäckebröd försmäktar jag på denna brittiska ö
Jag saknar riktigt bröd. Inte för att jag åt så mycket bröd i Sverige, men det här är löjligt. Allt, och jag menar ALLT, bröd här är sånt som innehåller mer luft än gluten (titta Sofia, jag har lärt mig vad det är!) och gott skulle kunna tryckas ihop till halva sin storlek, minst. Så jag längtar efter knäckebröd. Kanske måste ta mig till IKEA och göra något åt saken.
Utom denna otroligt viktiga bröd-kris som jag just nu genomlever så har jag också varit social en massa. Först gick jag på Global Café igår. Det är ett mingel-fika för internationella studenter och alla studenter från Leeds som har varit utbytesstudenter. Eftersom det var mingel tyckte jag det var lite jobbigt, men jag fick pratat en del med min tyska kompis och också med några Leeds-studenter. Det fanns te (förstås) och kakor, men jag var så hungrig att jag hade lite svårt att koncentrera mig. Still working on the whole food thing.
Efter The Global Café var det möte för Bodington Hall, vilket är stället jag bor på. Den här terminen är tydligen den sista innan de stänger ner stället, så det är bara internationella studenter som bor här. Jag misstänker att vi inte kommer bli fler nu, så det är jag och två snubbar som bor i min lägenhet/korridor. Iaf så var det möte, och gratis pizza, och jag hade faktist väldigt trevligt. Jag pratade med en amerikanska ganska länge, och det kändes som att engelskan till slut lossnade när jag pratade med henne. Kan ha varit för att jag känner mig mer hemma med en amerikansk accent. Kul var det i alla fall.
Jag är nervös för att börja skolan. Tror det är prestationsångest mest, och egentligen vet jag att det kommer gå bra. Det hjälper inte mot nervositeten, typiskt nog.
Nu ska jag lägga mig ock läsa och tänka positiva tankar om att jag inte alls är förskyld, det är bara lite täppt i näsan. Hörs!
Utom denna otroligt viktiga bröd-kris som jag just nu genomlever så har jag också varit social en massa. Först gick jag på Global Café igår. Det är ett mingel-fika för internationella studenter och alla studenter från Leeds som har varit utbytesstudenter. Eftersom det var mingel tyckte jag det var lite jobbigt, men jag fick pratat en del med min tyska kompis och också med några Leeds-studenter. Det fanns te (förstås) och kakor, men jag var så hungrig att jag hade lite svårt att koncentrera mig. Still working on the whole food thing.
Efter The Global Café var det möte för Bodington Hall, vilket är stället jag bor på. Den här terminen är tydligen den sista innan de stänger ner stället, så det är bara internationella studenter som bor här. Jag misstänker att vi inte kommer bli fler nu, så det är jag och två snubbar som bor i min lägenhet/korridor. Iaf så var det möte, och gratis pizza, och jag hade faktist väldigt trevligt. Jag pratade med en amerikanska ganska länge, och det kändes som att engelskan till slut lossnade när jag pratade med henne. Kan ha varit för att jag känner mig mer hemma med en amerikansk accent. Kul var det i alla fall.
Jag är nervös för att börja skolan. Tror det är prestationsångest mest, och egentligen vet jag att det kommer gå bra. Det hjälper inte mot nervositeten, typiskt nog.
Nu ska jag lägga mig ock läsa och tänka positiva tankar om att jag inte alls är förskyld, det är bara lite täppt i näsan. Hörs!
söndag 16 september 2012
Nu är jag 23 på riktigt
Hej allihop!
Tänkte bara göra ett kort litet inlägg och berätta om igår. För de som är oinvigda så var igår min födelsedag. Yay! Det var lite konstigt att fira den utan familj och vänner, men efter att pratat med mamma på telefon tog jag mig samman och såg till att jag hade det bra. Det blev shoppingrunda i Leeds centrum - har aldrig sett så många shoppingcentrum på ett så litet område förut - och jag köpte skor, handväska och en läderjacka som jag bara inte kunde låta bli. Det lär bli övervikt i väskan på vägen hem.
Utom att shoppa så ordande jag också så att jag nu har ett engelskt telefonnumer. Om det är någom som vill ha det, säg till. Jag kommer avaktivera mitt andra abbonnemang tills jag kommer hem.
I torsdags träffade jag en tysk tjej, och i fredags hängde jag med henne och hennes son ett tag på kvällen. När hon fick veta att det var min födesedag nästa dag bjöd him hem mig på middag, så det gjorde jag i går kväll. Det var vi och hennes kompis som hade kommit med för att hjälpa henne på plats. Hon bor i ett höghus med lägenheter för studenter med familj, och det är väldigt, väldigt mycket finare än här. 3 rum och kök, utsikt som jag vet inte vad, och bara generellt fräschare. Vi åt indiskt och pratade, och jag insåg att det var den första hemlagade maten jag har ätit sen jag kom hit. Jag behöver ta mig samman och handla ordentligt imorgon.
Det blev sent, så jag ringde en taxi - första gången jag någonsin ringer en taxi till mig själv, det var väl på tiden? Taxi här är iaf inte dyrt, så det blev typ 70 kr. Inte alls farligt. (Studentåren ordnar också med något som kallas "The Night Bus" (icke att förväxlas med "The Knight Bus" för er Harry Potter-nördar som läser det här) som tar en från kåren till sitt hem för ett pund efter mörkrets inbrott. Har jag nämnt att de har tänkt på allt?)
Idag har jag mest latat mig. Jag trodde jag höll på att bli förskyld ett tag, men jag har bestämt mig för att så inte är fallet. Så det så. Jag har kollat på Doctor Who på BBCs hemsida, och kan jag bara upprepa att jag älskar Englands public service? För det gör jag. (No offence, dad! Sveriges är bra den också. :p)
Nu sitter jag här och dricker te ur min Union Jack-mugg och känner mig lite halv-engelsk. Önskar lite vagt att jag hade köpt en laptop med större skärm.
Kom just på att jag ska ordna TV-licens grejs nu när jag har ett engelskt telefonnummer, so I'm off. Hörs!
Tänkte bara göra ett kort litet inlägg och berätta om igår. För de som är oinvigda så var igår min födelsedag. Yay! Det var lite konstigt att fira den utan familj och vänner, men efter att pratat med mamma på telefon tog jag mig samman och såg till att jag hade det bra. Det blev shoppingrunda i Leeds centrum - har aldrig sett så många shoppingcentrum på ett så litet område förut - och jag köpte skor, handväska och en läderjacka som jag bara inte kunde låta bli. Det lär bli övervikt i väskan på vägen hem.
Utom att shoppa så ordande jag också så att jag nu har ett engelskt telefonnumer. Om det är någom som vill ha det, säg till. Jag kommer avaktivera mitt andra abbonnemang tills jag kommer hem.
I torsdags träffade jag en tysk tjej, och i fredags hängde jag med henne och hennes son ett tag på kvällen. När hon fick veta att det var min födesedag nästa dag bjöd him hem mig på middag, så det gjorde jag i går kväll. Det var vi och hennes kompis som hade kommit med för att hjälpa henne på plats. Hon bor i ett höghus med lägenheter för studenter med familj, och det är väldigt, väldigt mycket finare än här. 3 rum och kök, utsikt som jag vet inte vad, och bara generellt fräschare. Vi åt indiskt och pratade, och jag insåg att det var den första hemlagade maten jag har ätit sen jag kom hit. Jag behöver ta mig samman och handla ordentligt imorgon.
Det blev sent, så jag ringde en taxi - första gången jag någonsin ringer en taxi till mig själv, det var väl på tiden? Taxi här är iaf inte dyrt, så det blev typ 70 kr. Inte alls farligt. (Studentåren ordnar också med något som kallas "The Night Bus" (icke att förväxlas med "The Knight Bus" för er Harry Potter-nördar som läser det här) som tar en från kåren till sitt hem för ett pund efter mörkrets inbrott. Har jag nämnt att de har tänkt på allt?)
Idag har jag mest latat mig. Jag trodde jag höll på att bli förskyld ett tag, men jag har bestämt mig för att så inte är fallet. Så det så. Jag har kollat på Doctor Who på BBCs hemsida, och kan jag bara upprepa att jag älskar Englands public service? För det gör jag. (No offence, dad! Sveriges är bra den också. :p)
Nu sitter jag här och dricker te ur min Union Jack-mugg och känner mig lite halv-engelsk. Önskar lite vagt att jag hade köpt en laptop med större skärm.
Kom just på att jag ska ordna TV-licens grejs nu när jag har ett engelskt telefonnummer, so I'm off. Hörs!
fredag 14 september 2012
På den andra dagen...
God morgon där hemma i Sverige! Här är det solsken coh fint, men engelskt väder går inte att lita på så det kommer nog regna idag också. Men oroa er inte, "it's refreshing!" som man tydligen säger här.
Gårdagen spenderades med att fixa saker - bankkonto (förvånansvärt lätt, släng er i väggen, Australien), mer mat, en säng/skrivbordslampa, lite mer kökssaker, etc. Det är som att flytta hemifrån på nytt, förutom att jag inte har en enda ärvd pryl här. Jag saknar redan mina egna lakan, för de jag har här har ployester i sig, och det borde vara straffbart. Jag ska försöka hitta nya, bättre, men det finns så mycket jag behöver köpa.
Utom att handla och fixa så gick jag på ett informationsmöte för alla EU-studenter igår. Det var bra, men nu är jag lite nervös för att skriva uppsatser på "rätt" sätt. Det är nog iofs lite fånigt av mig, för jag TROR jag har gjort det förut, men ändå. Nervöst. Också nervöst med min amerikanska stavning, men det kommer jag nog kunna göra något åt själv. Det är bara all lägga till ett u efter alla o, eller hur? :p
Jag är redan kär i det här universitetet. De har tänkt på allt, och kåren är så himla aktiv, och det finns femtielva olika grupper och klubbar att gå med i. De jag har tittat på hittills är: BSL (British Sign Language, vilket skulle vara jättecoolt. Man behöver inte kunna något innan, de lär en där), film, Scribe (en tidsskrift som publicerar studenters texter), fantasy och sci fi, serier och graphic novels, och en book club. Förutom det finns det också en för alla som pluggar engelska som verkar väldigt rolig. Jag kommer inte ha tid att plugga.
Leeds är en mysig stad. Den känns inte jättestor - den är mindre än Stockholm - och alla gator är smala, med gamla hus överallt. De smala gatorna är ganska läskiga, dock, för alla kör som galningar och cyklisterna ska försöka trängas med bussar och bilar. Jag vet inte om jag vill försöka mig på att cykla till skolan alls. Om jag bestämmer mig för att ändå pröva så har de cykeluthyrning (seriöst, de har tänkt på allt).
Jag hittade min klasskompis från SU igår, så jag hängde med henne på vägen hem och visade henne var man kunde handla osv. I stort sett alla jag pratade med igår var svenskar (jag kanske överdriver lite), från de jag träffade på busshållplatsen till de som satt framför mig på informationsmötet. Alla utom två var blonda. Jag kan nu förstå var en del av fördomarna kommer ifrån.
Det var iaf kul att prata med dem, och jag träffade en tysk tjej också, så hela dan var inte svensk.
Nu bor det en till snubbe i min korridor. Har inte hunnit säga mer än hej, men det kommer nog snart gå över.
Imorgon är det min födelsedag. 23 år. Känns mysko, men jag har några presenter att öppna och sen ska jag hitta på något kul. Om inte annat så har de en internationell filmfestival på kåren (ALLT, säger jag ju) och ska visa The Hunger Games, så dit kan jag gå om jag vill.
Jag skulle lägga upp mer bilder, men min telefon krånglar och vill inte erkänna att den finns när jag kopplar in den. Next time.
Gårdagen spenderades med att fixa saker - bankkonto (förvånansvärt lätt, släng er i väggen, Australien), mer mat, en säng/skrivbordslampa, lite mer kökssaker, etc. Det är som att flytta hemifrån på nytt, förutom att jag inte har en enda ärvd pryl här. Jag saknar redan mina egna lakan, för de jag har här har ployester i sig, och det borde vara straffbart. Jag ska försöka hitta nya, bättre, men det finns så mycket jag behöver köpa.
Utom att handla och fixa så gick jag på ett informationsmöte för alla EU-studenter igår. Det var bra, men nu är jag lite nervös för att skriva uppsatser på "rätt" sätt. Det är nog iofs lite fånigt av mig, för jag TROR jag har gjort det förut, men ändå. Nervöst. Också nervöst med min amerikanska stavning, men det kommer jag nog kunna göra något åt själv. Det är bara all lägga till ett u efter alla o, eller hur? :p
Jag är redan kär i det här universitetet. De har tänkt på allt, och kåren är så himla aktiv, och det finns femtielva olika grupper och klubbar att gå med i. De jag har tittat på hittills är: BSL (British Sign Language, vilket skulle vara jättecoolt. Man behöver inte kunna något innan, de lär en där), film, Scribe (en tidsskrift som publicerar studenters texter), fantasy och sci fi, serier och graphic novels, och en book club. Förutom det finns det också en för alla som pluggar engelska som verkar väldigt rolig. Jag kommer inte ha tid att plugga.
Leeds är en mysig stad. Den känns inte jättestor - den är mindre än Stockholm - och alla gator är smala, med gamla hus överallt. De smala gatorna är ganska läskiga, dock, för alla kör som galningar och cyklisterna ska försöka trängas med bussar och bilar. Jag vet inte om jag vill försöka mig på att cykla till skolan alls. Om jag bestämmer mig för att ändå pröva så har de cykeluthyrning (seriöst, de har tänkt på allt).
Jag hittade min klasskompis från SU igår, så jag hängde med henne på vägen hem och visade henne var man kunde handla osv. I stort sett alla jag pratade med igår var svenskar (jag kanske överdriver lite), från de jag träffade på busshållplatsen till de som satt framför mig på informationsmötet. Alla utom två var blonda. Jag kan nu förstå var en del av fördomarna kommer ifrån.
Det var iaf kul att prata med dem, och jag träffade en tysk tjej också, så hela dan var inte svensk.
Nu bor det en till snubbe i min korridor. Har inte hunnit säga mer än hej, men det kommer nog snart gå över.
Imorgon är det min födelsedag. 23 år. Känns mysko, men jag har några presenter att öppna och sen ska jag hitta på något kul. Om inte annat så har de en internationell filmfestival på kåren (ALLT, säger jag ju) och ska visa The Hunger Games, så dit kan jag gå om jag vill.
Jag skulle lägga upp mer bilder, men min telefon krånglar och vill inte erkänna att den finns när jag kopplar in den. Next time.
onsdag 12 september 2012
Leeds, England - Eller den där gången Teresa var livrädd men gjorde det ändå
Vår saga börjar för länge, länge sedan (mars 2012) då vår hjältinna (jag) på ren impuls (ja, faktiskt) bestämde sig för att ansöka om en utbytestermin i England. För att göra en lång historia kort (för jag är lat) så slutade det med att hon kom in på The University of Leeds. Sommaren for förbi, och plötsligt var det dags att åka.
OK, nu slutar tredje persons-berättandet.
Jag har packat och förberett och nojat i mer än en vecka, så nu när jag inte är nervös längre känns allt ganska underbart.
Mamma, pappa och Markus följde med till flygplatsen, vilket var ännu bättre än det brukar vara eftersom mitt plan var inställt. Support behövdes. SAS hade bokat om mig, men planeringen behövdes göras om lite. Mitt nya plan gick en och en halv timme senare, men jag skulle iaf bara komma fram 45 min senare till Leeds, så det var ju skönt.
Efter kramar och säkerhetskontroll (inte av samma människor, konstigt nog) gick jag till min gate. Och satt där. I tre timmar. Det var inte så att jag led eller nåt, men som Douglas Adams uttryckte det: "Det finns en anledning till att ingen någonsin har sagt 'vacker som en flygplats'". Jag fördrev tiden med läsning (surprise!) och musik, och med att vara nervös. Jag ifrågasatte vad jag höll på med egentligen. Vas skulle jag göra i England? Varför kunde jag inte bara vara nöjd med att plugga på SU? Varför hittade jag på sånt här läskigt hela tiden? Det hjälpte mig inte riktigt att slappna av.
Själva flygningen var händelselös - de snuvade mig på ett mål mat när de bokade om mig, men det återkommer jag till. Jag mellanlandade i Amsterdam, där jag behövde gå igenom en till passkontroll (de kollar ens pass för att sen kolla ens pass för att sedan kolla ens pass. How does that make sense? Kommer jag ha bytt identitet på flyget eller nåt?) och en till säkerhetskontroll (samma där, men där var det i alla fall ny utrustning, så det var lite mer begripligt). Jag inhandlade en brödbit och en smoothie, men brödet var så torrt och jag så nervös att det inte gick ner. Smoothien hade inga problem på den fronten, dock.
Mer väntan, sen flyg till Leeds. Planet var ganska tomt, och ganska litet, och allt man fick att äta var små salta kex. (Anar ni var jag försöker komma med alla dessa matreferenser?) Väl där fick jag gå igenom en till passkontroll (!) och hämta min väska, och sen var jag officiellt i Leeds. Jag hade bokat Meet & Greet, vilket innebär att det är någon där och väntar på dig när du anländer. De var jättetrevliga och hjälpte mig med att ordna taxi. Taxichauförren hade turban (coolt) och körde som en galning (mindre coolt).
Mitt boende heter Bodington Hall, och jag kom dit typ halv tio på kvällen. En vaktmästare mötte mig, eftersom receptionen var stängd, och efter lite mer väntan medan han hittade mina nycklar kom jag äntligen till mitt rum. Det är OK storlek på det, och kanske en aning slitet, men det är mysigt. Dörrarna är orangea, vilket inte är helt fint, men köket är modernt och frächt, lika så toa och dusch. Det blir inte ens översvämning i hela rummet när man dushar, så trodde jag det var överallt i England? (*host* Hilton. *host*)
Jag packade upp lite, ringde mamma på SIM-kortet jag fick av Meet & Greet-folket (det hade typ 50p på sig, så det räckte inte länge), smsade pappa, och stupade i säng. Lakanen må ha lämnat övrigt att önska, men det märkte jag inget av då.
Oj. Hur blev dag ett så lång? Nu ska jag ju skriva om hela idag också. Hm.
Jo, just det! Maten. Så, jag hade inte ätit något ordentligt sen lunch, eller hur? Och inte finns det någon nattöppen butik här, så någon middag blev det inte. Det enda jag hade att äta var torkade trattisar, men av någon anledning var inte de så lockande. Sen vaknade jag i morse och hade ingen frukost (var är husalferna när man behöver dem?) så jag begav mig in till stan så fort jag kunde i jakt på mat. En snäll busschaufför och massa smala, engelska gator senare var jag på universitet. Gick jag då direkt till en butik? Nej då. Jag tyckte det var en bra ide att först gå på ett informationsmöte för internationella studenter. Det slutade med att jag inte fick mat förrän klockan tolv. Bad me.
Utom hungern har idag varit mycket bra. Alla nerver verkar ha gått och gömt sig, och jag har ordnat saker och registrerat mig på universitetet, så nu är jag officiellt en student här. Jag har tagit reda på hur man skaffar ett bankkonto, hittat studentkårens hus (de har ett helt hus. Ett stort ett. Och så många aktiviteter att jag knappt vet var jag ska börja), utforskat biblioteket, köpt lite mat och lite nödvändiga saker till köket, och stirrat på allt som en äkta turist. Klockan är bara halv åtta men jag är utmattad.
Sist, men inte minst: Jag har träffat en av mina flat mates (de som jag bor ihop med), den enda som har kommit hit än. Han är från Tyskland och verkar mycket trevlig. So far, so good.
Puh. Slut på rapporten. Jag tvivlar på att min svenska kommer hålla sig så här svensk i framtiden, så passa på att njuta av svengelskans frånvaro medans ni har chansen.
OK, nu slutar tredje persons-berättandet.
Jag har packat och förberett och nojat i mer än en vecka, så nu när jag inte är nervös längre känns allt ganska underbart.
Mamma, pappa och Markus följde med till flygplatsen, vilket var ännu bättre än det brukar vara eftersom mitt plan var inställt. Support behövdes. SAS hade bokat om mig, men planeringen behövdes göras om lite. Mitt nya plan gick en och en halv timme senare, men jag skulle iaf bara komma fram 45 min senare till Leeds, så det var ju skönt.
Efter kramar och säkerhetskontroll (inte av samma människor, konstigt nog) gick jag till min gate. Och satt där. I tre timmar. Det var inte så att jag led eller nåt, men som Douglas Adams uttryckte det: "Det finns en anledning till att ingen någonsin har sagt 'vacker som en flygplats'". Jag fördrev tiden med läsning (surprise!) och musik, och med att vara nervös. Jag ifrågasatte vad jag höll på med egentligen. Vas skulle jag göra i England? Varför kunde jag inte bara vara nöjd med att plugga på SU? Varför hittade jag på sånt här läskigt hela tiden? Det hjälpte mig inte riktigt att slappna av.
Själva flygningen var händelselös - de snuvade mig på ett mål mat när de bokade om mig, men det återkommer jag till. Jag mellanlandade i Amsterdam, där jag behövde gå igenom en till passkontroll (de kollar ens pass för att sen kolla ens pass för att sedan kolla ens pass. How does that make sense? Kommer jag ha bytt identitet på flyget eller nåt?) och en till säkerhetskontroll (samma där, men där var det i alla fall ny utrustning, så det var lite mer begripligt). Jag inhandlade en brödbit och en smoothie, men brödet var så torrt och jag så nervös att det inte gick ner. Smoothien hade inga problem på den fronten, dock.
Mer väntan, sen flyg till Leeds. Planet var ganska tomt, och ganska litet, och allt man fick att äta var små salta kex. (Anar ni var jag försöker komma med alla dessa matreferenser?) Väl där fick jag gå igenom en till passkontroll (!) och hämta min väska, och sen var jag officiellt i Leeds. Jag hade bokat Meet & Greet, vilket innebär att det är någon där och väntar på dig när du anländer. De var jättetrevliga och hjälpte mig med att ordna taxi. Taxichauförren hade turban (coolt) och körde som en galning (mindre coolt).
Jag packade upp lite, ringde mamma på SIM-kortet jag fick av Meet & Greet-folket (det hade typ 50p på sig, så det räckte inte länge), smsade pappa, och stupade i säng. Lakanen må ha lämnat övrigt att önska, men det märkte jag inget av då.
Oj. Hur blev dag ett så lång? Nu ska jag ju skriva om hela idag också. Hm.
Jo, just det! Maten. Så, jag hade inte ätit något ordentligt sen lunch, eller hur? Och inte finns det någon nattöppen butik här, så någon middag blev det inte. Det enda jag hade att äta var torkade trattisar, men av någon anledning var inte de så lockande. Sen vaknade jag i morse och hade ingen frukost (var är husalferna när man behöver dem?) så jag begav mig in till stan så fort jag kunde i jakt på mat. En snäll busschaufför och massa smala, engelska gator senare var jag på universitet. Gick jag då direkt till en butik? Nej då. Jag tyckte det var en bra ide att först gå på ett informationsmöte för internationella studenter. Det slutade med att jag inte fick mat förrän klockan tolv. Bad me.
Utom hungern har idag varit mycket bra. Alla nerver verkar ha gått och gömt sig, och jag har ordnat saker och registrerat mig på universitetet, så nu är jag officiellt en student här. Jag har tagit reda på hur man skaffar ett bankkonto, hittat studentkårens hus (de har ett helt hus. Ett stort ett. Och så många aktiviteter att jag knappt vet var jag ska börja), utforskat biblioteket, köpt lite mat och lite nödvändiga saker till köket, och stirrat på allt som en äkta turist. Klockan är bara halv åtta men jag är utmattad.
Sist, men inte minst: Jag har träffat en av mina flat mates (de som jag bor ihop med), den enda som har kommit hit än. Han är från Tyskland och verkar mycket trevlig. So far, so good.
Puh. Slut på rapporten. Jag tvivlar på att min svenska kommer hålla sig så här svensk i framtiden, så passa på att njuta av svengelskans frånvaro medans ni har chansen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)