Framme! OMG!

Nu ar jag framme, som rubriken antyder. Kom hit klockan sex i morse, och det var ljust och varmt. Yay! tankte jag. Nu ar klockan runt tolv, och det ar VARMT. Asfalten dallrar. Eller det ar val snarare luften som dallrar, men ni fattar. =) Och jag har shorts pa mig, vilket ar kul, for de ar snygga och nya som jag fatt av mamma. Jag kanner mig valdigt turistig, fotade just en bil, for den hade ett ... intressant regestreringsnummer: kuk. =) Och jag springer runt med min lilla penningpase runt halsen och ser lite vilsen ut ibland. En typisk turist helt enkelt. Men jag far val overleva det, for det ar ju det jag ar.
Innan man skulle pa planet fran Singapore skulle man som vanligt ga genom sakerhetskontroll (note to self: Ha inte baltet pa dig pa vagen hem, det maste tas av femtielva ganger). Men dar, under texten om allt man inte fick ha med sig, stod det at man inte fick saga ord som "hijacking", "bomb" eller "terrorist", for da kunde det handa att man inte fick aka med. Som om terrorsiterna star inne i gateomradet och sager:
"Ar allt fixat infor kapningen nu?"
"Javisst, bomben ar placerad och vara fina masker ligger i handbagaget."
Inte ar de val sa korkade? Iofs sa spranger de sig sjalva och massa andra i luften, sa logik kanske inte funkar pa dem? Varfor ska terrorister ha mask pa sig, egentligen? De ska ju anda do, sa det spelar val ingen roll att man ser deras ansikten. Eller? Ar jag ute och cycklar?
Efter det foljde varldens trakigaste flygning. Hela planet var morkt, alla sov, och jag tyckte det var eftermiddag, sa jag var inte alls trott. Satt vi fonstret, sa jag kunde in hoppa upp och ga nar jag ville, och de brevid mig sov. Sa jag satt dar och filosoferade, kollade pa Babylon A.D. (mysko film, bara sa ni vet), och hade allmant trakigt i sju och en halv timme. Att det var sista etappen pa resan bidrog kanske en aning. =)
I Australien far man inte importera mat av nagot slag, de har ju en kanslig miljo. Sa jag holl pa att fa boter, far jag visste inte om godis raknades som mat, och inte att allt bagage ingick i kontrollen. Vilket ar ganska sjalvklart nu nar jag sager det, men det var det inte da. Men jag klarade mig, hade en snall kontrollant. Sen gick de runt med hundar som sniffade efter mat istallet for knark. Det var lite kul, sa lange de inte sniffade pa mig. Vilket de inte gjorde. Puh! =)
Nar jag hade allt bagage kopte jag ett sim-kort till mobilen jag har fatt/lanat av Hakan. Mamma, sag at honom att den var dum mot mig! Skalet ville INTE komma av. Fick sitta dar med en kokskniv och halvt ha sonder det innan jag kunde satta i sim-kortet. Sen skickade jag sms till mor och far, som de inte har svarat pa. Kom de fram? Om ni vill veta mitt nya nummer far ni maila mig, jag kommer inte ihag det just nu. Det ar gratis for mig att ta emot samtal och sms fran utlandet, sa ring sa mycket ni kan/har rad med. =)
Kom pa att jag hade gratis frukost pa hotellet tio minuter efter att den stangde, sa det var lite snopet. Men nu har jag kopt cup-noodles for hela femton kronor for tva stycken, sa jag klarar mig idag. Leva nyttigt gor man. Inte. ;)
Converter-javeln passade inte i det australiensiska uttaget. Tycker det later bekant. Markus? Gjorde inte du ocksa sa? I alla fall sa behover jag nu hitta en till converter har, som passar. Om det gar. Annars blir det kris, och jag vill inte ha kris, det ar jobbigt. =)
Btw, overgangstallena har ar kul. De later som de i Dublin. Och for er som inte har varit i Dublin sa later det "spjuii", ungefar. Jag tanker pa ett laservapen, fast o-coolt. Sa varje gang jag ska over ett overgangstalle tanker jag pa Jessica. Hon harmade ljudet varje gang vi skulle over gatan i Dublin. =)
Nu blev det att valdigt langt inlagg, sa kommentara massor. =)
Massa kramar till er!