12. Att bade ata kakan, och ha den kvar. Vad ska man ha en kaka till om man inte ater den?

Ja, som ni ser kanner jag mig mycket filisofiskt just nu. Fast jag hittade inte pa det sjalv, det stod sa i min bok, och jag var bara tvungen att fora det vidare. =) Slut pa filisofin.
Har akt buss i 23 timmar. For 18 timmar var bara onsketankande, ska ni veta. 23 hela timmar. Eller 22 timmar och 55 minuter, om vi ska vara petiga, vilket vi inte ska, sa strunt i det. Jag fros massor. Aussies ar alldeles for fortjusta i sin ac, de fattar inte att kyla ar jobbigt. Jag menar, jag kom inte till Australien for att frysa. Det var det SISTA jag ville. Ok, det finns en del saker som nog egentligen ar det sista jag vill, men frysa ar jobbigt.
I alla fall, jag lyckades fa busschaufforen att sanka ... um, vad sager man. Sanka kylan han man ju inte saga. Han skruvade ner ac:n, helt enkelt. Sen kunde jag sova, och fick massor av ont i nacken. Nasta gang (Hjalp, ska det bli en nasta gang?!) ska jag ha en san dar nackkudde. Bra till flygplanet ocksa. Sa nu ar jag trott, och har ont i nacken, och kommer fram till Townsville.
Happ. Townsville. Ser ut som resten av landet (de delar jag har sett, ej inraknat Kilkivan, for det ar sa litet), och jag gar till City Loop-bussen, som enligt pappret ska ta mig till Adventure Backpackers. Men inte gar bussen dit langre. Har de inte gjort pa sex manader, sager busschaufforen. Men snall var han, sa han skjutsade mig gratis till en gata och talade om for mig hur jag skulle ga. Denna dag ar kantad av snalla manniskor, thank God. Tror de forsoker kompensera for Kilkivan.
Sa jag vandrar gatan fram. Det ar kanske trettiofem grader och fuktigt som fan. Jag gar, och jag gar. Ingen backpackers. Jag gar lite till. Vander om, gar tillbaka. Vander en gang till. Det SKA vara har nanstans. But no, inget backpackers. En man kommer fram till mig och fragar om jag ar vilse. Jag erkanner att det ar jag. Han sager att han tror att stallet ar borta, men han kan skjutsa dit mig och vi kan kolla. (Lugn, foraldrar, jag blev inte kidnappad eller nat, han var bara snall) Sa vi akte till numret det skulle ligga. Tomt. Jag menar TOMT. Inte ens ett hus var det dar. Stallet var rivet. Jag tyckte faktiskt det var lite kul, maste jag erkanna. Har aker jag i 23 timmar, vem vet hur manga mil, allt jag vill gora ar att duscha, och vad far jag? Mitt boende existerar inte langre.
Men det var lugnt, snalle mannen skjutsade mig till ett Transit Centre och gick in och fragade var man kunde hitta narmaste backpackers. Han hade tydligen varit backpacker i Europa, han hade sympati. Det visade sig att det lag ett precis dar, sa jag sa tack till snalle mannen, och gick in och fick ett rum av snalla receptionisten. I rummet bor det tre tyskar, tva killar och en tjej. Sa det forsta jag mottes av i dorren var tva nastan helt okladda man. =) Eller alltsa, de hade inga trojor pa sig. Haha, det har ar kul att skriva.
Sen har jag agnat mig at nodvandig shopping, sa som hargele och mat, att klippa mitt alldeles for langa har, och att lasa min bok. Jag har inte lyckats lista ut hut man gor med gasspisarna, och jag vill inte experimentera, eftersom de ar gasspisar. Laskiga grejer, det. Boom, och sa har man inget har langre. Eller nat sant. Sa jag vantar med maten tills mina tyskar kommer tillbaka, de har bott dar nan dag, de vet sakert.
Det har efterlysts bilder pa mig i kjol och farglada klader. Det fanns planer pa att dokumentara detta fenomen, men sen blev vi utkastade, sa min fotograf ar i Sydney. Ska skaffa mig en till fotograf, sen kan ni fa se. Har overhuvudtaget inte mycket bilder fran Killy. Tankte ta dem senare. Learning the hard way, som min mamma skulle saga.
Sa, imorgon ar Stora Jobbletardagen (har inte jag gjort det har forut? Suck), och sa ska jag se till att komma ut till Magnetic Island. Koalor! Och annat kul, ocksa. Och jag vill dyka/snorkla pa revet. Sager man "pa" revet? Man kan ju inte saga "i" revet? Runt revet? Over det? Whatever, rev ska det bli i alla fall. Har knappt utnyttjat min bikini alls sen jag kom till Australien, det ar nastan brottsligt.
Sa, slut pa rapporten. Saknar er allihop. Krama en snoboll at mig. Om ni nu har sno, jag kanner mig ouppdaterad. Och Isabelle och Markus kan ju obvoisly inte krama snobollar at mig. Eller Erika och Oliva for den delen. Men resten! Snobollar!